Från e-sport till cyberförsvar – gamers som rekryteras av staten

Spelvärlden har länge förknippats med underhållning, tävling och digital gemenskap, men kompetensen hos skickliga gamers har också fått ett allt större säkerhetspolitiskt värde. Förmågan att snabbt analysera situationer, samarbeta under press och förstå komplexa digitala miljöer är egenskaper som efterfrågas långt utanför e-sportens arenor. Därför har myndigheter och försvarsaktörer börjat rikta blickarna mot spelare och personer med bakgrund inom gaming. I takt med att cyberhoten blir mer avancerade kan erfarenheter från spelvärlden bli en väg in i cyberförsvaret. Frågan är hur staten identifierar denna kompetens och vilka roller gamers faktiskt kan få i arbetet med att skydda samhällsviktig digital infrastruktur.

När gaming blir en eftertraktad säkerhetskompetens

Gaming har under lång tid utvecklats från en fritidsaktivitet till en miljö där avancerade digitala färdigheter tränas regelbundet. För den som tävlar inom e-sport handlar det inte bara om att vara snabb med mus och tangentbord. Spelare behöver kunna tolka stora mängder information, fatta beslut på kort tid och kommunicera effektivt med andra. Dessa egenskaper har blivit intressanta även utanför spelvärlden. När cyberhoten mot stater, företag och samhällsviktig infrastruktur ökar, söker arbetsgivare efter personer som redan är vana vid komplexa digitala miljöer och att agera under stark tidspress.

Från tävlingsspel till digital problemlösning

En framgångsrik e-sportspelare utvecklar ofta en kombination av teknisk förståelse, analytiskt tänkande och strategisk problemlösning. I lagbaserade spel krävs dessutom tydlig kommunikation och förmåga att snabbt anpassa sig när motståndaren ändrar taktik. Just den typen av kompetenser kan vara användbara inom cybersäkerhet, där situationer sällan utvecklas exakt enligt en plan. Ett intrång kan exempelvis kräva att flera personer analyserar händelser samtidigt och prioriterar vilka åtgärder som måste genomföras först. Erfarenhet av att hantera digital information under press kan därför vara en intressant merit även utanför den traditionella IT-sektorn.

Det betyder däremot inte att staten automatiskt betraktar en erfaren gamer som färdig cyberspecialist. Cyberförsvar kräver kunskaper inom bland annat nätverk, operativsystem, programmering, informationssäkerhet och incidenthantering. Gaming kan snarare ses som en miljö där vissa relevanta förmågor har tränats under lång tid. För myndigheter och försvarsorganisationer blir uppgiften därför att identifiera personer med rätt grundegenskaper och därefter ge dem den säkerhetsmässiga och tekniska utbildning som krävs. Vägen från e-sport till cyberförsvar handlar alltså mer om överförbara kompetenser än om själva spelen.

Egenskaper som kan väga tungt

Det finns flera egenskaper hos gamers som kan vara särskilt intressanta i säkerhetsrelaterade roller:

• Snabb informationsbearbetning och förmåga att upptäcka förändringar i komplexa miljöer.

• Strategiskt tänkande och vana att planera flera steg framåt.

• Kommunikation och samarbete i lag under tidspress.

• Förmåga att analysera misstag och anpassa strategier efter nya situationer.

• Hög uthållighet vid problemlösning och återkommande träning.

Samtidigt är det viktigt att skilja mellan gamingkompetens och cybersäkerhetskompetens. En person kan vara mycket skicklig inom ett strategiskt datorspel utan att kunna identifiera en sårbarhet i ett nätverk eller analysera skadlig kod. På samma sätt kan en cybersäkerhetsexpert sakna erfarenhet av tävlingsspel. Rekryteringen handlar därför om att hitta kombinationer av egenskaper. För staten kan gamingbakgrund vara en indikator på potential, snarare än ett färdigt bevis på teknisk kompetens. Det gör att utbildning, tester och praktiska övningar får en central roll.

Så används gamers i statens cyberförsvar

När en gamer rekryteras till ett säkerhetsrelaterat arbete är det sällan själva spelandet som blir arbetsuppgiften. I stället kan personen hamna i en miljö där analytisk förmåga, problemlösning och samarbete sätts i ett helt annat sammanhang. Cyberförsvar omfattar exempelvis övervakning av nätverk, identifiering av misstänkta aktiviteter och hantering av incidenter. Arbetet kan också handla om att testa system för att upptäcka svagheter innan en angripare gör det. För den som kommer från e-sport kan övergången därför innebära att välbekanta arbetssätt får en ny och betydligt mer säkerhetskritisk funktion.

Cyberövningar efterliknar verkliga angrepp

En viktig del av cyberförsvaret är övningar där deltagarna får hantera simulerade attacker. Sådana scenarier kan vara utformade som tävlingar där lag ska försvara system samtidigt som andra försöker hitta sårbarheter. Här finns tydliga paralleller till e-sportens tävlingsmiljö. Deltagarna måste snabbt förstå vad som händer, kommunicera med sina lagkamrater och välja rätt åtgärd när situationen förändras. För en person med tävlingsbakgrund kan det vara en bekant arbetsform, även om tekniken och konsekvenserna skiljer sig väsentligt från ett datorspel.

I cyberförsvaret kan gamers därför exempelvis bidra i så kallade red team- och blue team-övningar. Ett red team försöker efterlikna en angripare genom att identifiera och utnyttja säkerhetsbrister, medan ett blue team fokuserar på att upptäcka och stoppa angreppen. Övningarna kan ge deltagarna erfarenhet av hur attacker utvecklas och hur försvar kan byggas upp. Den tävlingsinriktade strukturen kan dessutom göra det lättare att träna under press. Samtidigt kräver verkligt cyberförsvar betydligt mer än snabbhet. Dokumentation, noggrannhet, säkerhetsrutiner och juridiska krav är centrala delar av arbetet.

Kompetensen kan användas på flera områden

Gamingbakgrund kan vara relevant för flera typer av uppgifter inom cyberförsvaret, men rollen avgör vilka kunskaper som krävs. Det kan exempelvis handla om:

• Incidenthantering när ett digitalt angrepp upptäcks.

• Säkerhetstestning där system granskas efter möjliga sårbarheter.

• Cyberövningar där försvars- och angreppsscenarier simuleras.

• Analys av digitala händelser och avvikande beteenden i nätverk.

• Tekniskt lagarbete inom myndigheter och försvarsorganisationer.

För staten finns dessutom ett strategiskt värde i att bredda rekryteringsbasen. Traditionellt kan cybersäkerhet förknippas med programmerare, systemadministratörer och andra tekniska specialister. Gamingvärlden innehåller däremot många personer som har utvecklat avancerade digitala arbetssätt utan att ha följt den klassiska utbildningsvägen. Genom tester, utbildningsprogram och praktiska övningar kan organisationer undersöka om dessa färdigheter går att omvandla till professionell säkerhetskompetens. Det öppnar samtidigt för en bredare syn på vilka bakgrunder som kan vara relevanta när framtidens cyberförsvar ska bemannas.

Från spelaren till cybersoldaten – vägen in i yrket

Att gå från e-sport till cyberförsvar innebär inte en direkt övergång från tävlingsspel till militär eller statlig tjänst. Mellan dessa världar finns flera steg där den sökandes tekniska kunskaper, säkerhetsmedvetande och personliga lämplighet behöver bedömas. En gamer kan ha goda förutsättningar, men måste normalt komplettera sin erfarenhet med utbildning inom cybersäkerhet och relevant teknik. För vissa kan vägen gå genom studier inom IT eller datavetenskap. För andra kan försvarsrelaterade utbildningar, cyberövningar och tekniska tävlingar bli en väg in i området.

Utbildning blir länken mellan gaming och försvar

Den som vill använda sin gamingbakgrund för att arbeta med cyberförsvar behöver därför bygga en teknisk grund. Kunskaper om nätverk, Linux, programmering, kryptering och informationssäkerhet kan vara betydligt viktigare än hur många timmar personen har spelat. Samtidigt kan erfarenheten från gaming ge ett intressant komplement. En person som redan är van vid att analysera motståndares beteenden och lösa problem under tidspress kan ha lättare att anpassa sig till vissa praktiska övningar. Det är kombinationen av teknisk kompetens och relevanta arbetssätt som gör profilen intressant.

Cyberrelaterade tävlingar kan också fungera som en brygga mellan gaming och säkerhetsbranschen. I så kallade Capture the Flag-tävlingar får deltagarna exempelvis lösa tekniska problem, hitta sårbarheter eller analysera system inom en kontrollerad miljö. Tävlingsformatet kan påminna om e-sport, men uppgifterna är direkt kopplade till cybersäkerhet. För arbetsgivare kan sådana aktiviteter dessutom ge en tydligare bild av hur en kandidat arbetar praktiskt. Det gör att tävlingsmeriter inom cybersäkerhet ibland kan vara mer relevanta för en cyberroll än traditionell gamingmerit i sig.

Säkerhetskrav förändrar spelreglerna

Att arbeta för staten innebär dessutom särskilda krav som inte finns inom den vanliga spelvärlden. Personer som får tillgång till känsliga system eller säkerhetsklassad information kan behöva genomgå säkerhetsprövning. Det innebär att teknisk skicklighet bara är en del av bedömningen. Ansvarstagande, omdöme och förmågan att följa säkerhetsrutiner blir avgörande när arbetet kan påverka samhällsviktig information och infrastruktur. Den som vill ta steget från gaming till cyberförsvar behöver därför vara beredd på en arbetsmiljö där noggrannhet väger minst lika tungt som snabb problemlösning.

För gamers som överväger en sådan karriär kan några områden vara särskilt värdefulla att utveckla:

• Grundläggande programmering och förståelse för operativsystem.

• Nätverksteknik och principer för informationssäkerhet.

• Praktisk erfarenhet genom cyberövningar och tekniska tävlingar.

• Förmåga att dokumentera och kommunicera tekniska problem tydligt.

• Kunskap om säkerhetsrutiner, ansvar och hantering av känslig information.

Det är också en utveckling som kan förändra synen på gaming som merit. E-sport kommer sannolikt inte att ersätta formell utbildning inom cybersäkerhet, men erfarenheter från spelvärlden kan bli en del av en bredare kompetensprofil. För staten kan det vara ett sätt att hitta personer som annars inte skulle söka sig till försvarssektorn. Samtidigt får den enskilde spelaren en möjlighet att omvandla färdigheter från en digital tävlingsmiljö till ett yrke där problemlösning, teknik och strategiskt tänkande används för att skydda verkliga system.